Igår var vi på besök i en annorlunda värld. En av Jespers bekanta från jobbet hade bjudit med oss hem till sin hemstad, Shihezi, på två timmars bilavstånd från Urumqi. Shihezi grundades i början av 50-talet och är en av bingtuan-städerna i Xinjiang. Bingtuan är en ekonomisk semi-militär organisation som bara finns i vår provins. Man kan läsa mer här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Xinjiang_Production_and_Construction_Corps
Kort kan man säga att efter att Kina formades 1949 skickades mängder av soldater västerut för att både lägga landet under sig men också bruka det. Eftersom avstånden var så stora kunde inte förnödenheter skickas, utan soldaterna fick odla upp marken och försörja sig själva. Efter en tid skickades kvinnor från övriga Kina för att bli fruar till soldaterna och samhällen grundades.
Dessa människor hade ett hårt liv. Ett nytt museum i staden visade vilka förhållanden de levde under. Vår kollegas fru (53 år) visade oss runt på museet och berättade om sin pappa som kom dit i början av 50-talet. Hennes mamma kom också dit från östra Kina och blev tilldelad honom som fru. Från 20 000 människor under 50-talet har nu staden vuxit till drygt 200 000.
Som de berättar var här tidigare bara halv-öken och nu finns en modern stad med breda gator och stora torg. I denna välordnade stad finns inga risiga hus, nästan inga minoriteter och en historia som är knappt 60 år gammal. Mitt i en provins där Marco Polo fann blomstrande handelsplatser redan på 1200-talet. Att komma till denna behagliga stad känns som man stiger in i filmen "the Truman show".
Barnen hade dock roligt i diverse åkattraktioner i parken, som drakbilen på bilden från igår. Roligast tyckte de iallafall var att snurra runt i plastcylindern på vattnet, vad nu det kan kallas.
Lägger med två bilder från museet. Den stora wide-screen bilden började med grus vid våra fötter som gick rätt in i bilden, häftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar