Ute-aktiviteter

Förstås är en skillnad med det varmare klimatet att fler typer av aktiviteter kan utföras utomhus, som massage till exempel.

 

 

Skickat via Blogsy

Att bära

Med tanke på landets storlek kanske man mindre ska förvånas över vad som är olikt mellan norr och söder och mer förvånas över att så mycket är gemensamt. Till exempel hör vi nästan ingen skillnad på kinesiskan, dvs mandarin, när de pratar med oss utan vi kan göra oss lika bra förstådda här. Däremot när människor pratar mellan sig på sin dialekt då förstår vi ingenting istället. Kanske som att kunna växla obehindrat mellan Älvdalsmål och rikssvenska?

En skillnad är hur folk bär. Här i Kunming bärs små barn på ryggen i vackert broderade bärselar. Fruktsäljarna bär ofta två runda korgar med en sorts frukt i varje som de sätter ned på marken och säljer från. De bär korgarna med ett ok av trä. Det ser man aldrig i Urumqi utan där säljs frukt från trävagnar med hjul.

 

Skickat via Blogsy

Den eviga vårens stad

Nu har vi rest ca 70 mil rakt västerut och befinner oss i Yunnan-provinsen i sydvästra Kina. Närmare bestämt i provinshuvudstaden Kunming som kallas den eviga vårens stad. Här skiner solen och det är runt 15 grader varmt. Staden har ca tre miljoner invånare och är därmed lite större än Urumqi. Eftersom staden ligger långt söderut men på 1900 m höjd över havet blir klimatet behagligt året om. För oss är Kunming lite speciellt eftersom det var den första staden vi kom till i Kina, vintern 2004. Sedan dess har vi varit här ett par gånger, och här njuter vi av sol och grönskande parker och av blandningen av det traditionellt kinesiska och den moderna storstaden.

 

 

 

Skickat via Blogsy

Fordon i olika prisklasser

Att människor i detta land lever under mycket olika förhållande har jag skrivit om tidigare. Detsamma verkar gälla i den här landsändan. Under våra utflykter i helgen såg vi de här två olika fordonen:

 

 

Skickat via Blogsy

Silver beach

Stranden silver beach är Beihais stolthet. En lång och bred strand med pudersand. Enda problemet var att det idag var blåsigt, +13 grader och regn. Vi var ensamma med våra paraplyer på den fina stranden. Badkläderna fick stanna kvar i väskan på rummet. En härlig strand är det hursomhelst.

 

 

Skickat via Blogsy

Beihai

Beihai betyder norr om havet och mer bestämt norr om Tonkinbukten i Sydkinesiska sjön. Staden är ungefär en tredjedel så stor som Urumqi. Språket som talas här är baihua vilket är en dialekt av kantonesiska och som vi inte förstår ett dyft av. De flesta kan dock prata mandarin också så hittills har det inte varit några problem med språket, förutom i går när Jesper försökte hjälpa en 1,50 lång gammal man som bar på en tung börda. Visserligen fick Jesper hjälpa till men farbrorn muttrade hela tiden något helt för oss obegripligt (antagligen något i stil med dumma utlänning jag har burit så här i 50 år vid det här laget...)

Beihai har många äldre hus, några från tiden i slutet av 1800-talet då västmakterna på ett bryskt sätt bedrev handel utmed Kinas kuster. Det gör att vissa stenhus kan se europeiska ut i arkitekturen samtidigt som omgivningen är myllrande kinesisk. Många av husen är slitna, så det blir intressant att se om dessa hus kan rustas upp som ett kulturarv eller om de kommer att jämnas med marken i den stora ekonomiska boomen.

Havet är hela tiden närvarande. Luftfuktigheten är mycket högre än vi är vana vid från vårt inlandsklimat och regnet drar in över stan lite då och då. På marknaderna, och särskilt vid hamnen, säljs alla möjliga och omöjliga djur från havet och det märks också i restaurangernas matsedlar. De traditionella träbåtarna har en rund form med en bred, lägre akter.

Till sist en bild på ett skeppsvarv som vi kom förbi när vi var ute och gick.

 

 

Skickat via Blogsy

Skola på lovet

Idag har vi varit och hälsat på den internationella skolan som StoraEnso satt upp här i Beihai. Den är för tillfället inrymd i en villa, StoraEnso guest house, men kommer snart flytta till större lokaler. Än så länge har skolan sex elever från tre länder, varav de flesta mellan 5-8 år. Två amerikanska lärare plus en lärare i kinesiska. De hade förberett lekar och aktiviteter tills vi skulle komma och barnen fick en jätterolig dag. L berättade och visade bilder från vår del av Kina, och en kamel som vi hade haft med fick stanna kvar som minne av oss.

Idag har det regnat större delen av dagen. Över sig själv och sin elmoppe hänger man då sin regn-cape. De kommer i mängder av färger, alla med genomskinlig plast framför moppens framlykta.

 

Skickat via Blogsy

Jobb-dag

Idag var jag tillbaka i gamla jobbtakter när jag fick vara bollplank åt projektets mycket kompetenta sustainability manager. Så mycket intressanta, och en del svåra, frågor att diskutera. Platsen var Stora Ensos projektkontor som ligger på 15 minuters promenadavstånd från hotellet där vi bor. Entrén var dock inte lätt att hitta, jag lyckades gå förbi tre gånger innan jag såg den. Kontoret var lite trångbott men med trevlig stämning.

Till lunch gick vi över gatan och åt nudlar på ett sätt som vi bara ätit i södra delarna av Kina. Man får in nudlar och tillbehör som grönsaker, tunt strimlat kött och ägg. Till detta får man en stor porslinsskål med rykande het soppa/buljong där man lägger i tillbehören som sedan tillagas i soppan. Gott.

 

Skickat via Blogsy

Samma land, en annan värld

Vi har tagit flyget från det nordvästra hörnet av det här stora landet och kommit till det sydöstra hörnet, närmare bestämt staden Beihai i Guangxi-provinsen. Beihai är en kuststad med ca en halv miljon invånare som ligger nära gränsen till Vietnam. Vi kom från snö och 20 minusgrader till palmer och 20 plusgrader. Visserligen tycker invånarna här att det är vinter och har jackorna på, men vi tycker det är skönt att gå i kortärmat. Bada är inte att tänka på så här års, alla vi pratar med är eniga om den saken, så vi nämner inte att somrar i Sverige vissa år inte blir varmare än så här. Poolen på hotellet är hursomhelst tömd så när som på 20 cm vatten där hotellets guldfiskar just nu är på vinterförvaring.

Varför vi är i Beihai är för att Stora Enso (min svenska arbetsgivare) är i startgroparna för att bygga ett nytt massa- och kartongbruk här. De första svenskarna har flyttat hit och en internationell skola har startats. Så därför passar vi på att träffa gamla kollegor och dessutom nya intressanta människor. Härligt att prata svenska igen, och så blev vi bjudna på riktigt god middag ikväll.

Återkommer med mer om skillnader och likheter mellan dessa båda landsändar, idag bara en före och en efter-bild.

 

Skickat via Blogsy

Vatten, vatten....

Eftersom vattnet i kranen inte är rent för att dricka så finns det här är ett smidigt sätt att köpa dricksvatten. Man har en 20-litersbehållare med vatten hemma, eller rättare sagt vi har två, och man ringer till vattenleverantören när det tar slut och så kommer de och byter ut behållaren. När vi kom hit första gången levererades dessa flaskor/behållare ut med cykel men nu har de bytt upp sig till en trehjulig moped. Häromdagen var de i vårt xiaoqu och levererade så då tog vi bilden nedan. Det som imponerar med de här killarna som levererar vatten är vad lätt de tar sig upp för trapporna. Fem trappor med en 20-litersbehållare på varje axel borde göra vem som helst lite skakig i benen. Kanske speciellt på sommaren när det är 35 grader varmt. Och med tanke på att de flesta i vår del av stan bor i just sådana hus som vi gör, med sju våningar utan hiss, så blir det nog en hel del motion. Dessa killar behöver nog inget gymkort.

 

 

Skickat via Blogsy

Sist men inte minst

Idag fick vi julkort från USA! Att få ett handskrivet brev på flera sidor, när fick ni det senast? Så roligt, tack Björn och Susanna. De andra julkorten har hängt uppe på vår dörr i ett fint julband, men det här kortet hann inte riktigt med. Men det var bra att det kom idag (postutdelning på lördag, självklart) för nästa vecka styr vi kosan söderut och att få julkort när vi kommer tillbaka hade känts lite sent.

 

 

Skickat via Blogsy

Kroppen

Nu går barnens hösttermin mot sitt slut och imorgon har vi sista dagen innan vårt mitt-terminslov. Eftersom Kina har rullat på som vanligt under jul-och nyårshelgerna så har vår hemmaskola fått göra det också, med undantag av själva helgdagarna då. Nu väntar dock kinesiska nyåret som för de flesta kineser är den längsta ledigheten under året. Då åker alla hem till sin hemby och hela landet saktar ner ett par veckor. Vi själva kommer att åka söderut för att komma från vinter och luftföroreningar ett tag.

Under senhösten och vintern har vi läst om kroppen på NO-lektionerna. Vi har tyckt det varit roligt alla tre och nästan varje lektion har surfplattan tagits fram för att besvara frågor som inte stod i boken. Som, varför gråter man när man skrattar ibland? Eller varför kurrar det i magen är man är hungrig? Som avslutning på temat så åkte vi till Urumqi barn-naturvetenskapliga museum som är ett trevligt museum där man prova på olika experiment. Tänk er Framtidsmuseet i Borlänge fast med bara kinesiska instruktioner. Nåväl, de har en bra avdelning om kroppen och där hade vi lite läxförhör i 3D med att plocka ur de olika kroppsdelarna på dockan, och följa blodomloppet och studera nerver och skelettet på andra bilder. Det enda de hade problem med var njurarna för de fanns inte med i boken, men det kanske kommer i någon senare årskurs.....?

 

Skickat via Blogsy

Gästblogg - Udda inslag på jobbet

För sekulära svenskar är nog ett altare i ett företags konferensrum ett rätt främmande inslag, så inte i dagens Kina. Inte heller en stor Buddha-staty i lobbyn till försäljningskontoret för en ny industripark.

Den första bilden är från ett möte häromdagen, guld-Buddhan är till vänster på bilden. Annars är mycket likt ett tekniskt möte hemma i Sverige. Förutom att allt är på kinesiska förstås. Och att det inte dricks något kaffe.

Jesper

 

Skickat via Blogsy

Luftföroreningar

Vi har tyckt att luften i Urumqi varit lite bättre den här vintern och att fler dagar har haft sol och blå himmel, iallafall på förmiddagarna. Fortfarande är det dock så att om man gått en längre bit genom stan och sen kommer in, så luktar det avgaser av hår och kläder. Trots dubbla fönster så lägger sig det grå fina dammet på de vita fönsterbräderna. Men i år har vi inte sett att det blir grått i näsduken när man snyter sig, så det är också ett bra tecken. Nog om upplevelser av luftföroreningar, till fakta.

Luftföroreningarna i Kinas storstäder har blivit något människor pratar om, och som en följd av detta har myndigheterna bestämt att lägga ut luftmätningar på Internet. Från och med den 1:a januari iår läggs dagliga mätningar av partiklar, svaveldioxid, kvävedioxider och ozon för 74 kinesiska städer ut på nätet. Mätningarna från Urumqi hittar man här. I slutet av tabellen finns en färgkodning och idag är den första dagen som luften fått orange kod istället för röd. Hurra!

Det man diskuterar mest här är halten små partiklar, det som kallas PM2,5. Med det menas den vikt av partiklar i mikrogram/kubikmeter luft som passerar ett filter med hål på 2,5 mikrometer. I Sverige har man mest pratat om PM10 men i luftkvalitetsförordningen (se nedan) så kan man se att PM2,5 inte bör överstiga 25 mikrogram per kubikmeter luft som ett årsmedelvärde. Under här två veckorna har jag sett värden upp mot 250 i Urumqi och idag i en artikel i China Daily så står att läsa att Peking i dagarna haft 470-490. Förhoppningsvis kan fokus på detta leda till nödvändiga beslut inom miljöområdet framöver.

 

Luftkvalitetsförordningen (SFS 2010:477):

Partiklar (PM2,5)

19 § För att skydda människors hälsa

1. ska det eftersträvas att partiklar (PM2,5) till och med den 31 december 2014 inte förekommer i utomhusluft med mer än i genomsnitt 25 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde),

2. får partiklar (PM2,5) från och med den 1 januari 2015 inte förekomma i utomhusluft med mer än i genomsnitt 25 mikrogram per kubikmeter luft under ett kalenderår (årsmedelvärde).

 

Skickat via Blogsy

Arbete på hög höjd

Häromdagen reparerade de trafikljus på vår gata. Trafiken skulle dock störas så lite som möjligt så därför används denna portabla ställning. (Syns det inte så bra på bilden så är alltså ställningen byggd på flaket på den lilla lastbilen). Vi har sett det förut men varje gång ser det så läskigt ut att jag helst tittar åt ett annat håll.

 

 

Skickat via Blogsy

Hemgjord joghurt

Att vi älskar mycket av den kinesiska och ujguriska maten är helt klart, men där vi inte anpassat oss lika mycket är frukosten. Antagligen är jag mindre mottaglig för nya smakupplevelser på morgonen, men den kinesiska frukosten med sojamjölk och ångade degknyten, eller annan lagad mat, har inte slagit an hemma hos oss. I brist på bröd, pålägg och flingor så äter vi oftast havregrynsgröt eller risgrynsgröt gjord på gårdagens ris (mycket mjölk och 10 min i mikron, funkar bra).

Hemmagjord naturell joghurt finns på alla ujguriska restauranger där det äts tillsammans med polo, som är en risrätt med fårkött, morötter och gula russin, men vi har inget ställe nära oss där vi kan köpa och ta hem. I alla små kinesiska affärer finns små förpackningar med söt joghurt, men de är riktigt söta så det är inget vi vill ha till frukost. Så en lösning är helt enkelt att göra joghurten själv. Superenkelt. En stor sked köpt joghurt blandas ut i en liter mjölk, ställ det på elementet över natten och på morgonen har du färdig joghurt. Enda problemet är dock att då är joghurten förstås varm, och där går ytterligare en frukostgräns för mig, så gör den hellre under dagen och ställ den i kylen på kvällen när den är klar. Gott till frukost med honung och frukt.

 

 

 

Skickat via Blogsy

Leverans

Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor....

 

Skickat via Blogsy

Våra favoritappar just nu

Sonen är magsjuk så vi håller oss inne och stilla i eftermiddag. Jag skulle säga att det är svårare att slippa skolan för att man är sjuk när man har skola hemma, och inte tvärtom. Började fundera på vad vi använder våra i-enheter till, och här kommer listan för idag.

Mina favoritappar:

Bluefire Reader för att låna e-böcker från biblioteket

Blogsy för att skriva blogginlägg

Pleco kinesisk-engelskt lexikon med teckenigenkänning

XE currency valutaomvandlare

Airvideo lägga över filmer för att kunna se på iPad/iPod tex på resande fot

Wordfeud alfapetspel

 

Sonens:

Minecraft pocket edition

Kik messenger

Balance kassaboksapp

Monster physics, spel där man bygger uppfinningar som utsätts för fysikens lagar

Angry birds space

Bloons TD 5

 

Dotterns:

Creative corner, målarbok

Hair X-mas

Minecraft pocket edition

Fairy tales

 

Jespers:

Sportstracker

Dropbox

World web, bra lexikon

Instagram, dela dina bilder med andra

Google translate

 

Vilka gillar ni? Tips på roliga och användbara appar, tack!

Skickat via Blogsy

Shui mo gou parken

Idag på eftermiddagen när Jesper kom hem från sitt möte på kontoret och vi hade gjort klart dagens lektioner så åkte de tre med en annan familj till en av våra favoritparker. Parken heter Shui mo gou, vilket betyder ungefär ravinen med vattenhjulet. Eftersom vi bor i östra kanten av stan och parken också ligger på den östra sidan, fast 7 km norrut, så har det varit en av de få ställen vi kan cykla till på sommaren. Det beror på att staden växer hela tiden utåt så att ta sig utmed den östra kanten är enkelt, med breda nya vägar och inte så mycket trafik än eftersom de stora höghusen först nu börjar bli klara för inflyttning.

Parken har en liten flod med ett vattenhjul av trä och små broar och stigar. Det finns även ett buddhisttempel som de bygger ut för varje gång vi är där. Guldfiskar i floden som man kan mata för någon krona, eller fånga med håv och sedan släppa i igen. Lägger med några bilder från parken i vinterskrud.

 

 

Skickat via Blogsy

Bilbälte

En sak att vänja sig vid när man flyttar hit är att inte använda bilbälte. Fram finns det bälten men i princip aldrig i baksätet. Under några bussturer i somras så roade jag mig att räkna hur många i de mötande bilarna som använde bilbälte, och jag kom fram till att ungefär två tredjedelar av förarna använde bilbälte och ungefär en av fyra i passagerarsätet. En reaktion man ofta fick från taxichauffören när man satt fram i taxin och börjar leta efter bilbältet var " nej, det behövs inte! Jag är en utmärkt bilförare!"

Sedan den första januari har det dock kommit en ny lag, eller iallafall bestämt sig för att efterleva den om den fanns förut. Numera är det nämligen 200RMB i böter om man inte använder bälte i framsätet och det sitter kameror vid nästan varje rödljus som ska registrera trafikförseelser. Häromdagen när vi åkte taxi så kändes det knöligt bakom ryggen och det var bältet som redan satt i, bara att trä över huvudet. Föraren ville heller inte köra iväg innan jag fått ordning på det hela. Nya tider.

 

Skickat via Blogsy