Bomull

Sista bilderna på jordbrukstemat. I barnens skola i SO ingår att lära sig de fyra sädesslagen i Sverige, så jag tycker inte det är dumt att komplettera med det som finns här. Så här kommer två bilder på hur bomull växer.
Själv höll jag mig lite på avstånd från bomullsplockningen eftersom jag hört historier om de stora spindlarna som bor i bomullskapslarna. Hu.

På landsbygden

Det var 38 grader varmt när vi steg av bussen i den lilla staden igår eftermiddag. Bussresan på fem timmar hade gått bra, förutom att mp3-spelaren slutade fungera. Busschauffören hade behändigt nog samlat in allas legitimationer så att inte alla behövde gå ur bussen vid polisspärren mitt längs motorvägen genom öknen.
Framme i oasen blev vi väl mottagna med mycket mat och frukt. De traditionella lerhusen har alla platt tak där det är svalt att sova på nätterna under stjärnorna. Nu på eftermiddagen under solen fick ordet stekhett en ny innebörd. Delen av huset som är ihåligt på bilden (övervåningen på huset mittemot) används för att torka druvor. Både russinen såväl som druvorna härifrån är berömda och vi fick följa med och plocka. Otroligt söta druvor som hängde i klasar under vinstockarna. På fälten bredvid växte bomull, jordnötter, vattenmeloner och majs. Bevattningen är förstås essentiell för den här frodiga odlingen, och vi fick se exempel på den uråldriga bevattningsmetoden att gräva kanaler under jord att leda vattnet i, eftersom avdunstningen är för hög från öppna diken i det varma klimatet.

Äntligen! Så här växer jordnötter

Idag var vi ute på landsbygden på vår väg hem från vår resa. Skriver mer om den imorgon. Idag får det bara bli detta:
Så här växer jordnötter. På en buske som är kanske 50 cm hög. Med nötterna nere under jord.

En typisk kinesisk stad i förvandling

Det var fyra år sedan vi var i den här staden senast. Staden är förvandlad. De stora områden av enkla lerhus är rivna. Höghusen växer upp som svampar ur jorden, men också parker anläggs och undergångar byggs för att undvika att man behöver korsa de breda vägarna.
Människorna är dock inte förändrade. Fortfarande lika öppna och välkomnande.

På nattåg igen

Den här gången på väg söderut i provinsen för att hälsa på vänner som flyttat ut från Urumqi. Barnen är exalterade över att åka nattåg igen. Vi ska vara framme klockan sex på morgonen men redan klockan fem låser tågvärdinnan upp vår kupé och tänder ljuset i taket. Det är dags att ta ut soptunnan och tömma den. Barnen sover dock över det och vi väcker dem först fem minuter innan vi rullar in på stationen.

Ett fordon kommer lastat

Sonen sa en gång när han skulle beskriva Sverige att "det är landet där man bara får åka en person på en motorcykel". Här kan man få på ganska många personer på en motorcykel, eller alternativt väldigt mycket grejer. Flakmoppar eller andra trehjuliga fordon med flak går också att transportera mycket grejer eller många människor på. Den här trehjuliga pickup-en mötte vi i stan häromdagen.

Vykort 2 från Harbin

Sankt Sofia kyrkan i Harbin (rysk ortodox katedral i en kinesisk stad - mycket ovanligt).

Hälsningar från Jesper

Vykort från Harbin, nordöstra Kina

Kära Annamittiasien,
här kommer en liten hälsning från Harbin i provinsen Heilongjiang. Jag pratade på en vägteknisk konferens igår och idag och imorgon ska jag träffa forskare på universitet här. Harbin ligger i nordöstra hörnet av Kina med lite mer rysk och koreansk prägel. Bland annat finns en stor ortodox kyrka, som jag dock inte sett än, och många koreanska restauranger (se bild). Staden har över 5 miljoner invånare och är påtagligt större än Urumqi.
Varma hälsningar,
Jesper

Skolstart!

Vi gjorde gemensam sak med Aspeboda skola idag och började höstterminen. Skolorna här börjar inte förrän i början av september, men eftersom barnen fick ha skolavslutning samtidigt som sina svenska klasskompisar så får de börja lika tidigt också. Det är fortfarande högsommarvarmt här (se bilden på vår termometer på skuggsidan kl.3 idag) så det känns lite märkligt med skolstart, men vi är alla tre taggade att komma igång. Årstiderna här är ganska lika de svenska fast med mer sol hela tiden, och med mycket kortare höst och vår. Om lite mer än en månad kan den första snön komma.
Idag hade vi upprop, vilket gick ganska fort, och sen pratade och skrev vi om sommarlovet. Vi pratade också om vad vi ska lära oss om det här året och läste tillsammans på lapparna vi lade ut på vår samlingsmatta. Det blir många roliga ämnen i år!

Dags för vindruvor

Svåraste valet är vilken sort vi ska köpa idag. Så gott!

Två t-shirtar med hemmakänsla

Idag stötte vi på två t-shirtar med känsla från Sverige. En med svensk text hängde i en affär, fanns att köpa i både vuxenstorlek och barnstorlek. Expediten visste dock inte att det stod på svenska och kunde inte förklara detta mysterium för oss.
Den andra satt på en trevlig kille som vi fick fota. Visst är det dalahästar?

Ytterligare en bild från Inre Mongoliet

Ett typiskt hus i en by på grässlätten. Huset är byggt av lera och halm med puts ytterst. Till vänster på bilden syns "ved-upplaget" bestående av torkad ko-spillning! Det är bara logiskt; vad annars ska man ha den till eftersom man inte odlar något. Och vad annars ska man elda med?

Jesper

Gästblogg - tillbaka efter en veckas vägprojekt i Inre Mongoliet

Inre Mongoliet är en annan stor autonom region i Kina. Den ligger söder om Mongoliet och sträcker sig i princip efter hela gränsen mellan de båda länderna. På kinesiska säger man också följdriktigt yttre Mongoliet om landet Mongoliet. De stora grässlätterna och betesmarkerna är en växande turistmagnet och att rida över vidderna verkar ha en oemotståndliga dragningskraft på kinesiska turister. Turisterna erbjuds att bo i mongoliska jurtor men att döma av priserna på hotellen i städerna föredrar många att stanna där. Städerna med provinshuvudstaden Hohhot i spetsen är övervägande Han-kinesiska, medan herdarna på grässtäppen är mongoler.
Jag var där en vecka för att hjälpa Asiatiska Utvecklingsbanken att utvärdera ett föreslaget motorvägsprojekt.
Vi var ett team med specialister från från fem länder, där jag stod för expertisen inom vägteknik. Vi var först ute och tittade på den föreslagna vägsträckningen och satt sedan från morgon till kväll i möten för att diskutera utformningen.
Det har varit mycket intressant men också intensivt. Kom hem igårkväll, riktigt trött efter gårdagens tre flygresor på sammanlagt tolv timmar.

Möt Yoda

Vi har fått en ny familjemedlem, en dvärghamster som blivit döpt till Yoda. Han var på väg att bli hemlös eftersom familjen som hade honom skulle flytta så vi förbarmade oss över honom. Barnen har lovat att de ska ta hand om honom; ta fram mat, byta vatten och göra rent buren. Vi får väl se hur det går.
Söt är han iallafall, och gillar morötter och solrosfrön. Hittills har han bitit Elvira i tån en gång och Linus i tummen första dagen, men annars är han trevlig.

Arbete på hög höjd

Grannarna på andra sidan trappuppgången, fast på sjunde våningen, håller på och byter sina fönster. Arbetarna har satt upp en ställning som räcker från marken och jobbar nu för fullt. De började med att ta bort de gamla fönstren, de slängdes i backen (dock utan glaset kvar i) med början klockan sex i söndagsmorse. Saker de behöver hissas upp i rep från killen på backen. Killen på ställningen ser ni på bilden. Han har ingen säkerhetslina eller sele.
Tyvärr bidrog jag inte till något säkrare beteende. När jag lutade mig ut genom mitt fönster började killen på marken hojta och peka "kolla utlänningen som tittar ut genom fönstret där!" så jag tänkte att det var bäst att försvinna innan hans kompis uppe på ställningen också blir distraherad.

Vykort från Inre Mongoliet

Kära Anna MittiAsien!
Sänder en hälsning från Inre Mongoliet. Här är svalare än Urumqi, runt 25 grader. Jag har i två dagar rest runt och tittat på vägar och sett mycket vackra vyer, betesmarker åt alla håll och massor av hästar, kor och får. Det har blivit tre gala middagar/luncher och te i en jurta.
Varma hälsningar,
Jesper

Torkning inför vintern

Nu är det säsong för att torka grönsaker. Lök, purjolök, olika sorters paprikor men framförallt chilipeppar lägga ut för att torka i solen. Här inne i stan brer folk ut det som ska torkas på kartonger eller lägger det direkt på asfalten. Det kan också trädas upp på trådar och hänga lite här och var.
Den torkade röda chilin är en viktig ingrediens i många av mina kinesiska favoriträtter, är med och ger smak men lämnas sedan kvar på tallriken efteråt.
Bilden är tagen från vårt köksfönster, det är grannen mittemot som torkar paprika på garagetaket.

Jesper på väg till Inre Mongoliet

Idag har Jesper åkt till Hailar (Hulunbeir), provinshuvudstaden i Inre Mongoliet. Hailar ligger ca 250 mil fågelvägen rakt österut härifrån, om man skulle flyga tvärs över Mongoliet och komma ut i nordöstra Kina på andra sidan.
Han kommer att fungera som konsult åt Asian Development Bank med tekniska bedömningar i ett motorvägsbygge där. Det ska bli spännande att höra hur det blir.
Vi andra är dock kvar här hemma.

Hyresbetalning

Imorse klockan tio i sex ringde det på porttelefonen. Tur att det är fem trappor för besökaren att gå, man hinner precis dra på sig kläder och dra två drag med hårborsten innan det knackar på dörren. Trots att han inte ringt i förväg visste vi vem det var när porttelefonen väckte oss. Vår hyresvärd. Det finns ingen annan som kommer så tidigt. Förra gången han var här hann inte ens barnen vakna innan han hade gått igen.
Här är det vanligt att man har ett-årskontrakt på lägenheten, och vårt kontrakt hade gått ut precis. Vår hyresvärd är en gentleman i sjuttioårsåldern med en svårförstådd kinesiska. När vi flyttade in fick vi gissa oss till det mesta men nu går det riktigt bra. Hans handstil är dock fortfarande svår att tyda, bilden är på vårt kvitto. Vi klarade oss från hyreshöjning i år så nu har vi betalat hela årets hyra kontant. Hur mycket den är på? Motsvarande 10 500 svenska kronor.

En kvällsbild

Solen går ner någon gång kring klockan åtta (lokal tid) här. Skillnaden mellan sommaren och vintern är ett par timmar, det brukar vara mörkt vid halvsex-tiden på kvällen under vintern.
Vi gick hem ikväll efter en middag med vänner. Det är fortfarande 27 grader varmt ute. Vi passerade moskén där kvällsbönen hade börjat (det är ju fredag idag) och från alla håll kom män småspringande för att vara med. Mycket folk överallt på gatorna och restaurangerna har bord utställda på trottoarerna för att få plats med alla som vill äta. Lika tomt som det är vid lunchtid, lika fullt är det på kvällarna med alla som bryter fastan när solen gått ner. Ramadan pågår en dryg vecka till, och jag tänker att det är tur att det inte är jag som behöver avstå både mat och vatten hela dagarna i den här värmen.

Kinesisk turist för ett par dagar

Det var lite speciellt att resa som en deltagare på en kinesisk gruppresa. Vi kommer ju från en mycket individualistisk västerländsk kultur, och till det kommer att vår familj är van att resa själva till konstiga ställen och få ta sig fram på egen hand. Kontrasten mot resan till Kanas kunde inte varit större.
Vi var 16 personer och en reseledare från Jespers workunit. Kanske hade de andra fått något program i förväg, men om de fått det var det inget vi hörde det pratas om eller inget papper som någon någonsin tog fram och tittade på. Ingen verkade tycka det var det minsta konstigt att man inte visste vart man skulle åka, varför bussen stannade eller när man skulle ses för middag. Och varför inte? Behöver man verkligen veta allting i förväg? Vi upptäckte ju efterhand att bussen stannade för toalettpaus ungefär varannan timme, att när det var lunchdags stannades det vid en restaurang och guiden var in först och beställde maten, och när vi checkat in på hotellet så knackade reseledaren på dörren efter en halvtimme och sa att det var dags för middag. De tog verkligen hand om oss.
Det blir nästan lite meditativt, att släppa kontrollen och bara följa med. Vad gör väl en timme, eller två, eller kanske tio i en buss så länge man får se nya saker utanför fönstret och man får stanna och äta eller gå på toa när man behöver? Dock kunde vi inte avhålla oss från att använda GPS-en på Jespers telefon för att åtminstone ha lite hum om var på kartan vi befann oss, och kanske ge oss på en gissning vart vi var på väg.
När vi kom till Kanas lake var det fullt av kinesiska turistbussar på parkeringen. Vissa grupper hade oranga hattar, andra vita kepsar eller speciella flaggor. Vår grupp hade inget eget kännetecken (vilket var lite skönt, det kan ju vara någon måtta på kulturanpassningen) så vi försökte att inte tappa vår lilla grupp ur sikte. Vi hade ju ingen aning om när bussen skulle gå tillbaka och biljetterna in i parken hade reseledaren hand om. Vi insåg dock rätt snabbt att även om vi skulle tappa bort dem så skulle det inte bli så svårt för dem att hitta oss. I det stora havet av kinesiska turister var vi de enda västerlänningarna.

Öknen

Efter att förut sett Taklamakan-öknens väldiga sanddyner mötte vi på vår resa norrut en annan typ av öken. Stenigare och med många olika färger på jord och berg. I bergen är det fåren och getterna som springer på vägen som bussen måste parera, i byarna i oaserna är det kor men här i öknen är det kameler som är i vägen. De är ståtliga djur som håller ihop i flockar. Vi sjunger om Kalle kamel och översätter till kinesiska (ni vet, "Kalle kamel har fem pucklar..."). Går bra på kinesiska också.
Men allt är inte vackert i öknen. Vi åker förbi oljefält där pumparna avlöser varann så långt ögat når. Sista timman av öknen på vägen tillbaka går lastbilarna med kol i skytteltrafik från kolgruvorna. Vår provins har 40% av Kinas kolreserver och drygt en tredjedel av oljereserverna. Mer positivt är att antalet soltimmar är så högt, potentialen för solenergi är stor. Man ser också solceller här och där, till exempel på varje mast längs vägen (se sista bilden) eller på gatlyktor utanför städerna. Kina är en av länderna i världen som installerar flest anläggningar för solenergi.

Kanas; exotiskt och hemlikt på samma gång

Efter att ha färdats fjorton timmar genom halvöken var det en lisa för ögonen när vägen slingrade sig uppåt och det blev grönare runt vägen. Tänk att träd kan kännas så välkomna, efter timmar och timmar genom stäpp och stenöken. Först enstaka granar, sedan lärkträd och när vi var nästan framme vid sjön, också björkar och smörblommor, hallonsnår och hundkex. Först tänker jag att det är ju otroligt vad lika det kan vara fast vi är så långt borta, men egentligen är det här området den sydligaste spetsen av det norra barrskogsbältet. Samma barrskogsbälte som hemma hos oss, i Sibirien eller i norra Kanada.
Fast snöleoparder eller så här fantastiskt turkosa sjöar har vi ju inte hemma.

På resa norrut

Vi blev i all hast medbjudna på en resa till det nordligaste hörnet av vår provins. Det var Jespers danwei (workunit) som ordnat en bussresa till Kanas, Kinas djupaste sjö, som ligger i hörnet där Kina gränsar till Ryssland och Mongoliet. Här är grönare och svalare än Urumqi men så har vi också åkt 14 timmar rakt norrut. Barnen lyssnar på "barnen på Frostmofjället" i ljudbok, superbra när det blir så många timmar i bussen.
Det får bli mer skrivet, och lite fler bilder, när vi kommer hem igen eftersom vi inte har Internet på hotellet här.

Gästblogg - A-bike och B-antning

Jag har i hela mitt vuxna liv vägt runt 100 kilo. Under de första 2,5 åren i Kina gick jag upp en del men vi hade ingen våg och jag tänkte inte så mycket på det, men en dag i februari 2010 ställde jag mig på en våg på ett köpcentrum i Thailand och den visade: 117 kg. Hmm, det här måste jag göra nåt åt tänkte jag och satte upp målet att cykla 300 mil 2010. Det verkar ha till viss del varit rätt recept för 1 år senare låg jag på 97 kg. I februari i år fick jag nästa tankeställare när jag snubblade omkull på isen och bröt handleden. Trots doktorns försäkran att det inte hade så mycket med vikten att göra bestämde jag mig för att plocka bort ytterligare kilon. Beslutet underlättades också av att jag känt av både fotleder och knän under det myckna cyklandet.
Att "banta" är på vissa sätt lättare när man inte är i Sverige, inte så att inte kinesisk mat är god, för det är den verkligen, utan därför att man kommer längre bort från sociala konventioner och fikabord. Metoder har jag inte så mycket till övers för så jag äter en rejäl frukost med havregrynsgröt 2-3 portioner med kanel och sen mer grönt och mindre annat helt enkelt. Läste nånstans att 0,5 kg i veckan är ett lagom tempo så jag har försökt att slå det. Eftersom jag är ingenjör så har jag fört statistik och gjort ett diagram som jag delar med mig av till er.
Mål? tja, att hamna långsiktigt runt 85kg (jag har köpt en A-bike för 90 kr av en granne och den har 85 kg som max vikt) men jag har ingen brådska. Tyvärr har trafiken blivit så illa här att den inte inbjuder till några nöjesturer på cykel, så jag försöker hålla hjärtat i gång med joggning 5 km varannan dag och så går vi mycket.

Jesper

Morgonmarknad

Kvarteren närmast oss, bakom huvudgatan, har en morgonmarknad som är berömd i staden. Många vi träffar säger att vi är lyckliga som kan köpa färska grönsaker billigt så nära vårt hus. Det är bara ett problem. Den stänger klockan sju (på morgonen alltså). När vi har gått förbi vid halv åtta så har till och med gatsoparna städat bort resterna efter marknaden.
Det kändes ju lite pinsamt att vi bott här flera år och inte varit på marknaden, så igårmorse fick barnen vänta på frukosten en stund medan vi gick på morgonpromenad. Klockan var 6.40 och vi möttes av en strid ström människor på väg från marknaden med kassar med färska grönsaker och frukt. Marknaden sträcker sig ett antal kvarter åt alla håll och var full av folk. Fina grönsaker (och fiskar, frukt, kött, grejer, kläder osv osv) och säkert billigt. Men veckohandla före klockan halv sju på morgonen, inte för oss.