Beihai betyder norr om havet och mer bestämt norr om Tonkinbukten i Sydkinesiska sjön. Staden är ungefär en tredjedel så stor som Urumqi. Språket som talas här är baihua vilket är en dialekt av kantonesiska och som vi inte förstår ett dyft av. De flesta kan dock prata mandarin också så hittills har det inte varit några problem med språket, förutom i går när Jesper försökte hjälpa en 1,50 lång gammal man som bar på en tung börda. Visserligen fick Jesper hjälpa till men farbrorn muttrade hela tiden något helt för oss obegripligt (antagligen något i stil med dumma utlänning jag har burit så här i 50 år vid det här laget...)
Beihai har många äldre hus, några från tiden i slutet av 1800-talet då västmakterna på ett bryskt sätt bedrev handel utmed Kinas kuster. Det gör att vissa stenhus kan se europeiska ut i arkitekturen samtidigt som omgivningen är myllrande kinesisk. Många av husen är slitna, så det blir intressant att se om dessa hus kan rustas upp som ett kulturarv eller om de kommer att jämnas med marken i den stora ekonomiska boomen.
Havet är hela tiden närvarande. Luftfuktigheten är mycket högre än vi är vana vid från vårt inlandsklimat och regnet drar in över stan lite då och då. På marknaderna, och särskilt vid hamnen, säljs alla möjliga och omöjliga djur från havet och det märks också i restaurangernas matsedlar. De traditionella träbåtarna har en rund form med en bred, lägre akter.
Till sist en bild på ett skeppsvarv som vi kom förbi när vi var ute och gick.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar