När Jesper kom hem från jobbet idag tog jag bussen för att leta efter julklappar. Ett kvarter från oss passerar nio bussar åt olika håll så vi åker mycket buss och gillar det. Vi försöker dock hålla oss från rusningstiderna när folk ska till och från jobbet för då kan det bli trångt. Idag var jag på väg hem vid halvsextiden och efter att ha försökt ta mig på fyra bussar i rad utan att lyckas (de kommer iallafall med bara ett par minuters mellanrum) så började jag misströsta en aning. Trots ullunderställ och mössa är det ändå rätt kallt att vänta på bussen i -17C. Så när nästa buss kom trängde jag mig in i klungan och lyckades som näst sista person komma med. Jag har aldrig stått så trångt tror jag. Jag stod med ena foten på nedersta trappsteget i dörren och andra foten på tå eftersom det inte fanns plats att ens ställa ner foten. Busschauffören kunde jag inte alls se för det var minst tio personer mellan dörren och honom. Att jag inte hade någonstans att hålla i spelade inte så stor roll för alla var iallafall inkilade i varandra. För varje busshållplats flöt jag sedan med strömmen ett par meter bakåt i bussen och när vi kommit till min hållplats stod jag perfekt vid bakdörren. Bara att kliva av och ta ett djupt andetag.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar