Anna-dagen, Beijing

Beijing bjuder oss på sol och blå himmel. Av den omtalade smogen ser vi ingenting idag. Vi tar tunnelbanan in till himmelska fridens torg och beblandar oss med mängderna av kinesiska turisterna på detta enorma torg. Tunnelbanan i Beijing fungerar smidigt och biljetterna för 2 yuan per person köper man enkelt i maskiner vid ingången. Dock kan det bli lite köer vid säkerhetskontrollen där man ska röntga väskan i nedgången till tunnelbanan. På perrongen finns platser för var man ska köa för att det ska gå smidigt och det är klart, det är mycket folk. I vagnarna finns nästan inga sittplatser och jag såg till och med en kille som lyckades med bedriften att sova ståendes i den fulla tunnelbanevagnen.

För tre och ett halvt år sedan var vi här och då gick vi in i den förbjudna staden, det gamla kejsarpalatset vid himmelska fridens torg. Idag nöjer vi oss med att beundra det från utsidan och beger oss sedan vidare för en till barnen utlovad lunch på MacDonalds. För oss är det semester från vårt Kina. Det Kina där det än finns varken finns Starbucks, McD, eller folk som kan engelska. Andra skillnader är att här i Beijing ser man utlänningar lite här och där samt mycket mer cyklar än i Urumqi. Jesper är förtjust över cykelvägar och cykelparkeringar.

Efter Jespers möte blev vi medbjudna på Pekinganka till middag på en av de äldsta restaurangerna med Pekinganka som specialitet. Det är gott men inte alls starkt som många andra kinesiska rätter. Man får in ankan som skärs upp av en speciell kock vid bordet. De andra delarna av ankan kommer in som separata rätter. Barnen blev, lite oväntat, speciellt förtjusta i ankhjärtat. Vår anka var nr 148063203 sedan restaurangen startade 1864, som står på certifikatet vi fick att ta hem.

 

 

Skickat via Blogsy