Kanas; exotiskt och hemlikt på samma gång

Efter att ha färdats fjorton timmar genom halvöken var det en lisa för ögonen när vägen slingrade sig uppåt och det blev grönare runt vägen. Tänk att träd kan kännas så välkomna, efter timmar och timmar genom stäpp och stenöken. Först enstaka granar, sedan lärkträd och när vi var nästan framme vid sjön, också björkar och smörblommor, hallonsnår och hundkex. Först tänker jag att det är ju otroligt vad lika det kan vara fast vi är så långt borta, men egentligen är det här området den sydligaste spetsen av det norra barrskogsbältet. Samma barrskogsbälte som hemma hos oss, i Sibirien eller i norra Kanada.
Fast snöleoparder eller så här fantastiskt turkosa sjöar har vi ju inte hemma.