En kväll på vår resa, när solen skulle gå ner och det var alldeles lagom varmt, gav vi oss ut att bestiga sanddynerna runt stan. Sanden var mjuk under fötterna men rann iväg nerför sluttningen och man blev riktigt trött innan man nått toppen. Desto fortare gick det sedan att springa nerför! Tricket var bara att ta stora kliv.... Barnen jagade de små ljusa ödlorna som sprang runt i sanden och lyckades fånga ett par (inte mina barn dock).
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar